Förfarandet med samlicenser vid ansökan om licenser på hjortdjur och dispenser för jakt på stora rovdjur i beståndsbevarande syfte har blivit allmän praxis. Syftet med förfarandet har varit ett smidigare licenssystem och att ge dem som beviljas licensen prövningsrätt på lokal nivå och ansvar för förvaltningen av djurbeståndet samt minska byråkratin i samband med licensförfarandet. Förfarandet med samlicens har grundat sig på en inbördes överenskommelse mellan jakträttsinnehavarna om att ansöka om jaktlicens och jaga med stöd av den gemensamt. I den nuvarande lagstiftningen har det inte funnits några närmare bestämmelser om samlicens eller skyldigheterna för dem som deltar i den. Av denna anledning görs ställningen för samlicensen som har blivit allmän praxis samt de skyldigheter som rör dem som beviljas licensen tydligare genom bestämmelserna i lagen.
I och med lagändringen kan jaktlicens enligt 10 och 26 § i jaktlagen samt dispens enligt 41 § sökas gemensamt av flera sökande och beviljas då gemensamt till dem (samlicens). I ansökan och beslutet om samlicens ska det fastställas vem som i förvaltningsmässigt hänseende innehar licensen. Om samlicens beviljas för jakt på fler än ett djur, kan licenshavarna komma överens om hur samlicensen fördelas mellan dem. Var och en av licenshavarna i en samlicens ska iaktta de skyldigheter för jaktlicenshavare som föreskrivs i jaktlagen och med stöd av den. Detta kan gälla bland annat regleringen av jaktledaren och fångstanmälan.
Ändringen trädde i kraft den 1.8.2017.