För jakt på rådjur krävs numera inte jaktlicens som beviljas av Finlands viltcentral, utan jakt är möjlig för en person som har ett giltigt jaktkort och tillstånd att jaga rådjur på ett visst område. Ett fällt byte måste dock anmälas till Finlands viltcentral inom sju dygn. Bytesanmälan görs antingen elektroniskt via Oma riista –tjänsten eller med en traditionell pappersblankett till Finlands viltcentral.

Rådjursbocken med små hornen på vintern.
Viltkameror är ett ypperligt hjälpmedel för att ta reda på djurens vandringsstråk och –tider. Foto: Asko Hämäläinen

Rådjur får skjutas endast med vapen där patronkulan väger minst 3,2 gram och dess anslagsenergi uppmätt på 100 meters avstånd från pipans mynning är minst 800 joule. Endast den som har avlagt sådant skjutprov som avses i 21 § i jaktlagen får vara skytt vid jakt på rådjur med räfflat kulvapen. Rådjuret kan även jagas med hagelpatron, hagelgevär laddat med så kallad brennekekula (slug) samt med jaktpilbåge.

Om pilbåge används för att skjuta rådjur, måste man använda en pil med skärande spets, vars diameter är minst 22 millimeter. Endast pilbågar som kräver en kraft om minst 180 newton (omkring 40.5 pund) för spänning av bågen får användas för att skjuta vilt. Från och med 1.1.2018 måste en jägare som jagar med pilbåge avlägga skjutprov för båge före jakten.

Jakt med drivande hundar

Man får endast jaga rådjur med drivande hund från och med sista lördagen i september fram till 31.1.. Vid jakt på rådjur får man inte använda en sådan drivande hund okopplad vars mankhöjd överstiger 39 centimeter. Således jagas rådjur främst med hjälp av drivande taxar. Hunden släpps ut på jaktområdet där man förväntar sig att hitta önskat vilt. Hundens uppgift är att söka viltets nattliga spår och följa det med hjälp av vittringen. När djuret sätter sig i rörelse ska hunden med sitt skall meddela när vittringen blir starkare. Jägarna placerar sig på bytets förmodade färdväg och försöker skjuta det bytesdjur som hunden följer med sitt skall.

Vid valet av passplats är det viktigt, att djuret inte upptäcker jägaren för tidigt.  Jägaren bör dock ha en tillräckligt öppen skjutsektor, då får man tillräckligt med tid för att skjuta bytet. Då man väljer en passplats som är högre än den omgivande terrängen, upptäcker djuret inte jägaren eller att vapnet lyfts, lika lätt och skjutningen kan utföras säkert snett neråt mot marken.

Vaktjakt

Vaktjakt betyder att jägaren väntar att viltet kommer antingen till dess naturliga eller en arrangerad matplats. Jakten kan också ske genom att man väntar vid djurets naturliga vandringsstråk. Den här jaktformen kräver att jägaren känner till viltets vanor och att terrängen i jaktområdet är bekant. Jägare bör veta, från vilket håll viltet förmodas komma till området och utgående från det och vindens riktning sätta sig att vakta inom skotthåll. Viltkameran är ett ypperligt hjälpmedel för att ta reda på djurens vandringsstråk- och –tider.