En hund och måldjuret

Om hunden angriper – undvik och avbryt

I synnerhet jakten på små rovdjur och de främmande rovdjuren har väckt frågan om jakthundar får angripa djuret som jagas. Här presenterar vi Finlands viltcentrals syn på saken.

Finlands viltcentral anser att om en jakthund angriper det jagade viltet kan detta inte betraktas som vållande av onödig smärta och lidande enligt jaktlagen (20 §) och lagen om djurvälfärd (6 §). Situationerna varierar enligt jaktform, djurart, terräng och hundar i så hög grad att någon entydig tolkning inte kan göras. På jakt ställs två djur mot varandra och på förhand går det inte att utesluta möjligheten att en hund med stark jaktinstinkt angriper det jagade viltet. Fysisk kontakt kan också uppstå om det jagade djuret angriper och hunden försvarar sig.

Det gäller således att försöka undvika fysisk kontakt. Men om kontakt ändå uppstår ska jägaren, med hänsyn till omständigheterna, avbryta så fort han kan. När jägaren märker att hunden har hunnit upp viltet ska han eller hon ta sig till platsen så fort som möjligt och avliva viltet.

Eftersom omständigheterna varierar går det inte att ställa upp några riktgivande eller (ännu mindre) bindande tidsfrister för hur fort jägaren ska ingripa vid kontakt. Vid avlivningen ska jägaren ta hänsyn till hundens och eventuella jaktkamraters säkerhet; det går således inte alltid att skjuta skottet genast. Med ett genomtänkt och välriktat skott förhindrar jägaren dessutom onödigt lidande. Även om fysisk kontakt skulle ha uppstått gäller det således att behålla fattningen och invänta lämpligt läge för skottet.

Att avsiktligt låta jakthunden döda rovdjuret är däremot förkastligt.

Jägarens och hundförarens ansvar

Finlands viltcentral konstaterar att en fysisk kontakt mellan jakthunden och bytesdjuret, när detta är oskadat, aldrig får vara avsiktlig. Detta utesluter ändå inte användningen av kontaktbenägna hundar på jakt, men förutätter att jägaren handlar på det ovan beskrivna sättet för att undvika eller minimera kontakten.

Jakten på små rovdjur kräver en viss skärpa av hunden. I synnerhet vid jakt på mink och mårdhund ska jakten dessutom vara effektiv eftersom syftet är att eliminera så många sådana som möjligt. Hundar med stark jaktinstinkt skapar effektivitet i jakten och då går det inte alltid att undvika fysisk kontakt. Det faller på jägarens eller hundförarens ansvar att bedöma situationen och se till att inte hunden eller det jagade djuret vållas oskälig smärta eller lidande.

Känn din hund

Finlands viltcentral rekommenderar jägarna att använda omdöme med sådana jakthundar som de vet att omedelbart angriper det jagade djuret. Sådana borde inte användas i situationer där jägaren inte kan avbryta kontakten.

Undvik exempelvis jakt med kontaktbenägna grythundar på ställen där det inte är möjligt för jägaren att med en rimlig ansträngning ingripa. Vid jakt med ställande hund ska jägaren hålla sig så nära som han kan för att kunna följa med hundens arbete och ingripa om det visar sig behövas.

Gott omdöme är avgörande för både hundens och bytesdjurets välfärd.

Skadade djur

Finlands viltcentral konstaterar att det i vissa fall till och med kan förhindra onödigt lidande för bytesdjuret om hunden angriper det. Skadskjutna eller på annat sätt skadade djur ska avlivas så fort som möjligt för att befria dem från smärta och lidande. En kontaktbenägen jakthund kan ofta hejda det jagade djuret snabbare än jägaren. Det går då fortare att hitta djuret och avliva det.