Vid jakt på små däggdjur, som t.ex. hare eller räv, är möjligheterna för en jägare utan hund att hitta ett skadat djur till stor del beroende av om det finns snö på marken eller inte. I snön syns spåren och det är lätt att följa dem. En skadskjutning resulterar nästan alltid även i blodspår. Även om blodspår inte hittas, lönar det sig alltid att följa djurets spår en bit och observera eventuella tecken på skadskjutning, vilka förutom blodspår kan vara bland annat atypiska steg eller ovanligt beteende.

En räv vandrar på ett snötäckt fält.
Under den tid då marken är snötäckt bör man följa det skjutna djuret genom att spåra och iaktta eventuella tecken på en träff. Blod eller stapplande steg avslöjar en eventuell skadskjutning. I det fall man lägger märke till sådant, måste man utan att spara på varken tid eller möda, fortsätta att leta efter djuret och avliva det så fort som möjligt. Foto: Asko Hämäläinen

Om jägarna är flera, kan en följa efter det skadskjutna djuret medan de övriga ställer sig på pass på de platser där man antar att djuret kan komma fram. Om man har en hund med sig får den ofta tag på det skadade djuret. Om hunden återvänder längs sitt eget spår, har den kunnat få tag på bytet eller spårningen har slutat till exempel i en håla eller under en byggnad. Man kan lyckas driva ut en räv, mårdhund eller hare från en sådan plats utan hund eller med hjälp av en grythund.