Flock av flygande sjöfåglar.
Man ska aldrig skjuta in i en flock, för då ökar risken att skadskjuta. Man väljer en fågel ur flocken som flyger lite separat från de andra, då är det också lättare att följa med tecknen på en träff efter att skottet avlossats. Foto: Jari Peltomäki

Tecken på träff:

  • Följ fågeln med blicken och observera tecken på en träff.
  • Fågeln faller rakt ner: träffen är bra och fågeln hittas sannolikt död.
  • Fågeln vinglar i luften innan den faller: vingträff, fågeln försöker fly. En sjöfågel som faller i vattnet dyker genast. En vingskadad hönsfågel däremot springer snabbt och gömmer sig. Fågeln måste omedelbart skjutas på nytt.
  • Fågeln tappar höjd långsamt eller stiger innan den faller: träffen är dålig. Fågeln måste omedelbart skjutas på nytt.

Nedslagsplats:

  • Om du jagar ensam och utan hund, ta noggrann riktning på nedslagsplatsen. Försök ta ett riktmärke nära nedslagsplatsen för att uppskatta rätt avstånd. Ta dig fram till platsen fort. Observera eventuella ljud som uppstår av den skadade fågelns rörelser, om du inte genast hittar fågeln när du kommer fram till platsen.
  • När två fågeljägare är i skogen tar båda sikte mot fågelns nedslagsplats. Den ena ger sig iväg för att hämta bytet i utsedd riktning, och den andra stannar kvar och ger anvisningar. I allmänhet hittar man nedslagsplatsen med några meters noggrannhet genom att ta korsriktning.
  • Om du inte hittar fågeln trots noggrant eftersök, märker du ut nedslagsplatsen på ett synligt sätt och ringer efter en hundägare med apporterande hund. Om det inte går att få en hund till platsen, fortsätter du eftersöket genom att genomsöka området på båda sidor om nedslagsplatsen och emellanåt lyssna efter eventuella ljud av en fågel som gömmer sig eller flyr.
Hunden apporterar en and från vattnet.
Grosser münsterländer apporterar en gräsand. Foto: Hannu Huttu

Eftersök med hund:

För att underlätta hundens arbete skickar du iväg den mot vinden, eftersom den då lättare får upp vittringen. Hunden måste få arbeta i lugn och ro, eftersom fågeln kan ha rört sig i en riktning som enligt jägarna verkar omöjlig. En skadad fågel kan ligga så lågt i vattnet att endast huvudet syns. En sjöfågel som slagit ner i vatten försöker fly till vattenlinjen eller torra land.

Om det har rört sig flera jägare utan hund på ett område, lönar det sig för en hundförare med apporterande hund att gå med hunden längs stränderna t.ex. morgonen efter kvällssträcket. På så vis blir de fåglar som eventuellt har skadskjutits eller inte hittats tillvaratagna.

En effektiv metod att ta vara på skadskjutna fåglar är att gå längs stränderna i kedja. Hundföraren rör sig längs vattenlinjen på stranden och en annan jägare ror bredvid med båt ute på öppet vatten. Hunden söker skadskjutna fåglar mellan de båda jägarna. De fåglar som hunden inte lyckas ta simmar ofta ut på öppet vatten, varvid jägaren i båten kan döda fågeln med ett skott. När man eftersöker skadskjutna fåglar på ovan nämnda sätt måste man vara ytterst försiktig, så att man inte skjuter i riktning mot den andra jägaren eller hunden.