För att möjliggöra jakt krävs att jägaren är tillmötesgående mot markägaren. Vanligtvis sköter jägarna för sin del om att till exempel älgstammen inte växer sig för stor på ett visst område. Ett gott samarbete mellan jägare och markägare är till fördel för bägge parter.
Jägaren måste komma ihåg att vara öppen och vänlig mot markägarna. Om en jägare till exempel hittar en bra plats för duvjakt i närheten av djur som går på bete, måste hen kontakta markägaren före jakten och försäkra sig om att de betande djuren inte störs av jakten.
När man parkerar bilen ska man alltid försäkra sig om att markägarens väg till odlingarna eller skogsarbetet inte försvåras. På åkrar där skörden inte har bärgats får man inte röra sig utan markägarens tillstånd.
Även om jägaren enligt lag skulle ha tillstånd att skjuta till exempel på över 150 meters avstånd från en bebodd byggnad, ska man alltid också använda sitt eget omdöme.
Etiska anvisningar för jakt
Etiska anvisningar behövs för att bygga upp och upprätthålla en gemensam värdegrund för jakt. Anvisningarna syftar till att hjälpa den enskilda jägaren att reflektera över värderingarna i anknytning till jakthobbyn och stärka jaktens ställning i samhället.
I de etiska anvisningarna betonas respekt för viltet, naturen och övriga människor samt rättvisa. Uppskattade egenskaper hos en jägare är pålitlighet, ansvarskänsla, kunnande och hänsyn till andra.
Till etiskt godtagbar jakt hör följande steg:
- Att söka efter vilt, hitta det och komma på lämpligt fångstavstånd
- Att döda den utvalda bytesindividen så smärtfritt som möjligt
- Att respektera bytet och nyttja det omsorgsfullt
Om ett av dessa steg saknas, är det inte nödvändigtvis fråga om etiskt godtagbar jakt.
Till exempel naturvårdsmässiga mål, skadegrunder eller andra samhälleliga krav kan i undantagsfall utgöra orsak att avvika från omsorgsfullt nyttjande av bytet. Sådana undantag kan vara till exempel fångst av mink och mårdhund då dessas päls inte är duglig för pälsning, eller fångst av gråtrut och kråka.
Etiska anvisningar för jägaren
Finlands viltcentral publicerar anvisningar om etisk jakt för jägare på adressen
https://www.riistainfo.fi/sv/ansvarsfull-jagare/etiska-regler/
God jaktsed
En ansvarsfull jägare strävar inte efter att få bytet på det lättaste sättet. Med ökad erfarenhet märker man att ju mer man måste arbeta för att få ett byte, desto bättre känns det efter ett lyckat viltskott.
Till exempel ringduvor har sina egna träd i närheten av odlingar där de sitter när de inte äter. På sådana vaktplatser kan en jägare lyckas skjuta flera duvor under en dag. I början av säsongen kommer den etiska jägaren ihåg att inte skjuta en duva som rör sig ensam. Fullvuxna häckande fåglar rör sig ensamma och kan fortfarande ha ungar i boet.
Jägarna säkrar jaktens hållbarhet genom att delta i viltinventeringar, iaktta fastställda kvoter och inrikta jakten främst på unga, under ett år gamla, individer.
Hållbar jakt betyder att jaktbeskattningen dimensioneras enligt stammens storlek och utveckling. Jakten inriktas på stammens ungproduktion och äventyrar inte bevarandet av arten på ett visst område.
Jaktbeskattningen ska till sin struktur vara så naturenlig som möjligt. Den bör i samma proportioner som den naturliga dödligheten inriktas på individer av olika ålder och kön.
Viltdata – grunden för hållbar jakt
Endast med hjälp av viltdata kan vi säkra jaktens fortsättning i vårt land. Frivilliga jägare samlar in viltdata genom olika inventeringar och förmedlar observations-, bytes- och händelsedata till viltförvaltningen. Det uppsamlade materialet sammanställs i olika analyser och rapporter och informationen ges ut till dem som har producerat uppgifterna. Naturresursinstitutet Luke bär huvudansvaret för analysen av viltdata.
Den information som fås genom viltinventeringarna används bland annat för att kontrollera olika arters stamstorlek och för skötseln och planeringen av deras livsmiljöer. Med hjälp av inventeringarna fastställs olika viltstammars storlek och struktur. Med strukturen avses könsfördelningen och åldersstrukturen. För vissa arter är det viktigare att känna till stammens utvecklingsriktning än det exakta individantalet. Med utvecklingsriktning avses exempelvis om mängden orrar på ett område håller på att öka eller minska. Det i sin tur visar om de fullvuxna individernas övervintring och häckning har lyckats.
De årliga vilttriangelinventeringarna är de viktigaste inventeringshändelserna för insamlingen av viltdata. I slutet av sommaren räknas skogshönsfågelkullarna och på vintern räknas viltspår i snön. Fälttriangelinventeringarna ger uppgifter om variationerna och jaktbarheten hos skogsviltstammar som lever i kulturområden.