Vitsvanshjorten är i sin egen storleksgrupp, mellan älgen och de små hjortdjuren, dovhjorten och rådjuret. Hjorten väger som mest nästan 150 kg, medan hindens vikt är under 100 kg. Hjorten är kraftigt byggd med stark bog, men ändå smidig i sina rörelser. Den mindre hinden är betydligt sirligare och lättare i rörelserna.

Spår

Vitsvanshjortens klövlängd är 7-12 cm.
Avtrycket efter vitsvanshjort påminner till formen om rådjurets. En fullvuxen hjorts spårstämpel är klart större än rådjurets, medan kalvarnas spårstämplar är i storleken av ett rådjurs. Vitsvanshjorten släpar med fötterna i snön och gör stigar på samma sätt som dovhjorten. Det kan vara svårt att skilja arternas spår från varandra. Bild: Dick Forsman. Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.

Vitsvanshjortens klövlängd är 7–12 cm. Hjortens klövar är större än hindens, men det rekommenderas inte att man identifiera könet utifrån klövlängden. Klövens yttre kant är rundad och toppen tämligen spetsig. Klövarnas form skiljer sig tydligt från dovhjortens klövar, vars yttre kant är nästan rak. Rådjurets och vitsvanshjortens klövar är delvis likadant formade, men rådjurets klövar är mycket mindre, under 6 cm långa. Klövbredden är kanske ett bättre mått än längden när man ska skilja arterna från varandra. Vitsvanshjortens klövbredd är 6–9 cm.

Käsi mittakaavana sorkanjäljen vieressä.
Spår efter vitsvanshjort på hårt underlag när marken inte är frusen. Bild: Henri Mutanen
Sorkanjälkiä maassa.
Spår efter vitsvanshjort på mjukt underlag. Bild: Juha Tiainen
Sorkanjälkiä hiekassa.
Spår på hårt underlag. Bild: Henri Mutanen

Liksom andra hjortdjur rör sig vitsvanshjorten helst i gång. Gången är ofta sävlig och inte särskilt rask. Steglängden vid lugn gång är cirka en meter, och bakfoten stiger ofta bakom avtrycket av framfoten. I synnerhet hjortens skrevning är rätt stor. Vitsvanshjortens trav är snabb, men vid flykt tar den till långa och ofta höga språng. Ett språng kan lätt vara fyra meter långt.

Vitsvanshjortarna går ofta samma väg till matplatsen, varvid det bildas breda stigar under vintern. Bild: Henri Mutanen
Spåren efter små hjortdjur och vildsvin skiljer sig från varandra till storlek och form. Bredden på klöven är ett bra kännetecken. En tydlig spårstämpel går i allmänhet att identifiera, men i mjuk snö är det svårt att identifiera arten, och i synnerhet på områden med dovhjort är det ofta omöjligt. Bild: Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.

Spillning

Vitsvanshjortens spillningskulor är mörka och cirka 1,5 cm långa och 1 cm tjocka, spetsiga i ena änden. De påminner om rådjurets spillning, men är större.

Vitsvanshjortar har använt sig av samma stig till födoplatsen under hela vintern. På våren när snön smälter kommer stora mängder spillning fram. Bild: Reima Laaja

 

Producerats i samarbete: