Spår
I mårdens (Martes martes) spårstämpel avtecknar sig fem tår. I spåret efter framtassen avtecknas ofta häldynan. Avtrycket av framtassen är 5–7 cm långt. Spåret efter baktassen är något mindre, och avtrycket av hälen syns sällan. Avtrycket av baktassen är således klart kortare, oftast cirka 5 cm långt. Spårstämpeln efter minken, som är av ungefär samma vikt, är mindre. Mårdens tassar är stora i förhållande till djurets storlek. Därför rör den sig mer obehindrat än minken i djup snö. Mårdens fotsula är hårbeklädd vintertid, vilket gör att de enskilda trampdynorna inte avtecknar sig tydligt i spåret. Mården tar sig fram i språng, och använder sig endast sällan av andra gångarter. Gång är ett långsamt sätt att röra sig, och mårddjurens långa kropp och korta ben inte är naturligt anpassade för galopp. I snöig terräng är spåren efter mård nästan utan undantag parspår. Baktassarna stiger exakt i spåren efter framtassarna. Den ena tassen placeras snett framför den andra, och ibland kan spåren vara placerade nästan i rad. Skrevningen är mycket liten. Steglängden är vanligtvis 50–70 cm, men ibland kan steget vara upp till en meter långt.
I minkens parsprång är spårparet mera jämsides än hos mården. Mården rör sig smidigt i djup lössnö. Kroppen lämnar inga tydliga släpsår, men spårgropen är djup och stor. Minken rör sig inte gärna i lika djup snö som mården. På tunn, bärande skare gör mården fyrspår. Då rör den sig i språng, i vilket baktassarna träffar marken bakom spåren efter framtassarna. I fyrspår är avtrycken efter framtassarna nästan efter varandra, medan baktassarnas skrevning är klart större. Ibland träffar baktassarna marken nästan jämsides, varvid spårställningen påminner om harspår. Spårställningens form varierar beroende på hastighet och steglängd.
Spillning
Daglegor
Producerats i samarbete med:
