Hermelin (Mustela erminea) och den mindre småvesslan (Mustela nivalis) påträffas sida vid sida på samma platser. Det är svårt att utifrån endast spåren avgöra vilken art som är rikligare, eftersom deras levnadssätt skiljer sig åt på så vis att småvesslan till största delen lever under snön i sorkgångar, medan den större hermelinen rör sig mera ovanpå snön. Hermelinen rör sig i många olika typer av miljöer. I synnerhet när stammen är som tätast kan den påträffas nästan var som helst, men under år med gles stam är förekomsten koncentrerad till ängar och skogsbryn, kanter av hyggen och sjöstränder. Under svårare perioder söker sig hermelinerna till ställen där det fortfarande finns kvar sorkar som kan bli deras byte.
Spår
Avtrycket av hermelinens framtass är 2,5–4,5 cm långt. Baktassen är aningen mindre, med ett avtryck som är endast 2,5 cm långt, eftersom hälen inte lämnar avtryck i spåret. Hermelinens spårstämpel är ungefär en centimeter längre än småvesslans, och ungefär lika mycket kortare än minkens avtryck. Vid djup lössnö är spårstämpeln endast en grop. Hermelinen rör sig ovanpå snön mer än småvesslan. Dess spår slingrar sig långa vägar på snön, medans småvesslans spår alltid snabbt försvinner ner under snön i en sorkgång.
Hermelinen rör sig endast i språng. Vid djup lössnö gör den parspår, i vilket den ena spårgropen ofta är placerad snett framför den andra. Språngets längd varierar, från endast 30 cm i djup snö och upp till närmare en meter. I djup lössnö växlar den mellan kort och långt språng. Ibland består spårlöpan av två korta och ett långt hopp. En spårlöpa med kort och långt hopp efter varandra är typisk för hermelin och småvessla. I mjuk snö är det svårt att avgöra spårstämplarnas storlek, men ett bra kännetecken är bredden på spårgropen vid parspår. Spårgropen efter en hermelin är över 4,5 cm bred, medan småvesslans är under 4,5 cm. Bredden på spårgropen efter en hermelin är högst 7 cm, minkens över 7 cm.
På bärande underlag sträcker hermelinen ut språnget så att baktassarna träffar marken framför avtrycken av framtassarna. Det uppstår ett fyrspår, som ofta påminner om harspår. Fyrspåret kan se ut på olika sätt beroende på hur snabbt djuret rör sig och i vilken ordning fram- och bakbenen rör sig.
Spillning
Hermelinens spillning är mörk, lång, spiralformad och avsmalnande i ena änden. Spillningskorvarna är cirka 5 mm tjocka, och innehåller vanligtvis rikligt med sorkhår.
Småvessla
Spår
Avtrycket av småvesslans framtass är 2–3 cm långt, dvs. i allmänhet mindre än hermelinens (2,5–4,5 cm). För båda arterna är gångarten så gott som endast språng. I djup lössnö rör de sig med parhopp. För båda arterna är det mycket karakteristiskt att de vid parhopp växlar mellan korta och långa hopp. Småvesslans språng är i allmänhet 20–50 cm långa, dvs. något kortare än hermelinens. Småvesslans spår är knappt större än sorkarnas, men i sorkarnas parspår är spårstämplarna oftast bredvid varandra.
Småvesslans spår är mycket mindre än hermelinens, men utan jämförelseobjekt kan man endast identifiera storleksvariationernas ytterligheter. Spårgropens bredd är det pålitligaste kännetecknet. Bredden på småvesslans spårgrop är under 4,5 cm. På bärande skare lämnar småvesslan tre- eller fyrspår.
Spillning
Småvesslans spillning är mörk, spiralformad och avsmalnande i ena änden. Den påminner om hermelinens spillning, men är smalare, endast 2–3 mm tjock. I spillningen syns alltid sorkhår.
Producerats i samarbete med:
