Uttern är med stöd av habitatdirektivet en fredad viltart, som inte i egentlig mening hör till de små rovdjuren. Dess spår påträffas i likadana livsmiljöer som minkens, och kan förväxlas med spår av till exempel räv, grävling eller mårdhund.

Spår

På mårddjurs sätt rör sig uttern (Lutra lutra) oftast i språng. På bärande skare är det lätt att ta sig fram, varvid steget blir längre och baktassarna stiger framför avtrycket efter framtassarna. Steglängden vid lugnt språng på bärande skare kan vara 70–110 cm. I djup lössnö är det tyngre att röra sig, varvid steget blir kortare. Också i tunn snö syns ofta spåret efter svansen. I djup snö gör uttern en djup fåra. Då lyfter språnget inte djuret över drivan helt, utan kroppen släpar i snön. I nerförsbacke, och ibland också på jämnt underlag, glider uttern på magen och tar fart med ett långt språng. Uttern är kraftigt byggd och rör sig oftare än andra mårddjur i trav. Travstegets längd är 40–60 cm och uttern rör sig bredbent med sina korta ben.

I lössnö rör sig uttern i parsprång. Om snön är mjuk gör hela kroppen en fåra i snön. Uttern lever vid strömmande vattendrag, men rör sig också långa sträckor på torra land, från ett vattendrag till ett annat. Bredden på spårgropen vid parsprång är ofta över 15 cm. På bärande skare rör sig också uttern gärna i fyrsprång. Till skillnad från övriga mårddjur rör sig uttern ofta i trav. Bild: Dick Forsman. Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.

Spåret efter utterns framtass är 7–9 cm långt, tådynorna är tämligen små, och hudflikar mellan tårna sträcks ut till simfötter. Klorna på framtassen är kraftigare än på baktassen. Den främre trampdynan är ganska stor, liksom även häldynan. Spårstämpeln efter häldynan kan ändå vara liten eller saknas helt i avtrycket. Baktassen är mindre än framtassen (5–7 cm). Fotsulans trampdyna är stor, men ofta avtecknas den inte i sin helhet i avtrycket. På tunn snö eller barmark avtecknas ibland nästan endast tårna i avtrycket.

Språngspår efter utter i tunn snö på is. Baktassarnas avtryck är nästan jämsides framför framtassarnas avtryck, som är placerade efter varandra. Bild: Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.
Släpspår efter utter. Bild: Juha Tiainen
En utter har kommit upp ur vattnet och rört sig på bärande is. Bild: Juha Tiainen
Släpspår efter utter. Bild: Juha Tiainen
Uttern släpar med tassarna och svansen, och lämnar ställvis släpspår efter sig. Bild: Juha Tiainen
På vintern tillbringar uttern mycket tid under isen och trivs i synnerhet vid öppna ställen. Bild: Juha Tiainen
Släpspår. Bild: Juha Tiainen
Släpspår. Bild: Juha Tiainen
Släpspår. Bild: Juha Tiainen
Släpspår. Bild: Juha Tiainen

Spillning

Uttern markerar sitt revir med spillning, som den ofta lämnar på strandstenar och höga platser på stränderna, där andra uttrar lätt kan hitta den. Spillningen är mörk och innehåller fiskfjäll och fiskben. När uttern har ätit grodor blir spillningen klibbig. Lukten är ofta sötaktig och inte väldigt obehaglig.

Spår och spillning. Bild: Juha Tiainen
En utter har kommit upp från ett dike och markerat sitt revir med spillning. Bild: Juha Tiainen
Spår och spillning. Bild: Juha Tiainen

 

Producerats i samarbete med:

Logo Suomen Metsästäjäliitto ry.  Logo Luonnonvarakeskus.  Logo Suomen riistakeskus.