Skogsharen förekommer i hela landet. Den är lika hemmastadd i Utsjokis fjällandskap som i de yttre skären i vår sydligaste skärgård. Skogsharens typiska livsmiljö är skog, men den betar ändå gärna i skogskanterna och på öppna fält, där tillgången på föda är rikligare. Skogsharen föredrar asp och videväxter, men i brist på sådana nöjer den sig också med björk- och andra lövträdsskott. En fullvuxen, stor skogshare väger ungefär 4 kg. Honorna är något större än hanarna. Vissa fullvuxna individer kan väga endast 2 kg, men vinterharar som väger mindre än så är klart undernärda.

Spår

Skogsharens tår är asymmetriskt placerade så att den yttersta tån är kortare än de övriga. Asymmetrin syns tydligast i spår där tårna är ihopdragna. Bild: Juha Tiainen
Skogsharens spårstämplar är bredare än fältharens. Spårstämpelns asymmetri syns tydligt i spåret efter framtassen. Bild: Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas.

Avtrycket av skogsharens baktass är 7–10 cm långt (exklusive hälen), medan den större fältharens spårstämpel sällan är längre än 9 cm. Skogsharens baktass är bredare än fältharens. I övrigt ser skogsharens och fältharens framtassar mycket likadana ut. Avtrycket av skogsharens framtass är 5–7 cm långt, fältharens något kortare. Framtassarnas tår är asymmetriskt placerade, på samma sätt som baktassarnas.

Skogshararnas trampdynor är hårbeklädda, vilket gör att tådynornas avtryck är otydliga också i bra spårsnö. Baktassen är avsevärt större än framtassen. I spårstämpeln avtecknas fyra tår. Bakom tåavtrycken syns också avtryck av två hårbeklädda mellanfotsdynor.

Skogsharens bakfot är bredare än fältharens, och skogsharen spretar dessutom med tårna för större bäryta. Bild: Dick Forsman. Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas.

Skogsharen tar sig fram i språng, och steglängden är cirka 40 cm vid lugn språng. Skogshararnas övriga spårställningar är mycket mindre kända. På bärande skare kan de ibland lämna spår som kan vara förvillande lika rävens travspår. De kan emellertid identifieras som harspår eftersom det efter två stora avtryck alltid följer två små avtryck. Spårställningen vid flyktsprång avviker också tydligt från vanligt språng. I den avtecknas parspår, som svagt påminner om spår efter mårddjur. Framtassarnas spår är jämsides, liksom även baktassarnas. Steglängden kan vara närmare fyra meter, när skogsharen flyr undan en räv eller ett annat rovdjur.

Skogsharens språng är oftast ganska kort. När hastigheten ökar blir steget längre. Vid flyktsprång kan det också bildas parspår, i vilket fram- och bakfötternas spår är jämsides och steget är mycket långt (jfr. fälthare). Bild: Dick Forsman. Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas.
Spår efter en skogshares lugna språng i lössnö på en frusen sjö. Skogsharen har spretat med tårna för ökad bäryta, och spåravtrycken är runda och stora. Bild: Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas.
Ketun ja jäniksen jäljet hangella.
Spåren efter en räv och en skogshare korsar varandra. Bild: Juha Tiainen
Metsäjänis on levittänyt takajalkansa varpaat,
Typiskt spår efter skogshare, med breda avtryck efter de spretande baktassarna. Bild: Juha Tiainen

 

Spillning

Skogsharens spillning är mörka, runda kulor, cirka 1,5 cm i diameter. Spillningskulorna finns i rikliga mängder på skogshararnas födoplatser. Skogsharens föda är ganska näringsfattig, vilket gör att den måste äta mycket. Därför producerar den också hundratals spillningskulor per dygn.

Producerats i samarbete:

Logo Suomen Metsästäjäliitto ry. Logo Luonnonvarakeskus. Logo Suomen riistakeskus.