Älgarna har ganska tydligt separata sommar- och vinterbeten. Under sommaren sprider älgarna ut sig relativt jämnt i terrängen, men på vintern samlas de på mycket begränsade områden, varvid tätheten ställvis kan bli stor, och å andra sidan kan stora områden under vintern sakna älg nästan helt och hållet.

Spår

Älgens klövar är så stora att man knappast kan missta sig på vilken art det rör sig om. Gång är älgens vanligaste gångart, och i djup snö släpar den klövarna så att det bildas två parallella fåror. Bild: Dick Forsman. Wikman, M. 2005: Lumijälkiopas. Gummerus Kirjapaino Oy, Jyväskylä.

En fullvuxen älg har stora klövar. När den första snön faller har kalvens klövar uppnått storleken av vitsvanshjortens. Klövparets bredd är ett bra kännetecken. Vitsvanshjortens klövpar kan vara 9 cm brett, medan älgens är klart bredare. Klöven hos en fullvuxen älg är 12–16 cm lång. Framfötternas klövar är större än bakfötternas, och när älgen rör sig spretar den ofta med klövarna på framfötterna. Eftersom lättklövarna är placerade förhållandevis lågt avtecknas de i spåret redan vid gång, när det tunga djurets klövar pressas kraftigt mot marken. Älgens spårstämpel är så stor att man knappast kan missta sig på vilken art det rör sig om.

Älgspår på en grusväg. Bild: Katja Ikonen

Älgen rör sig i gång. På eget initiativ rör den sig helst inte ens i trav, för att inte tala om ännu mer energikrävande gångarter. Vid lugn gång är steglängden nästan två meter. Också på bärande underlag stiger den med bakre foten i spåret efter den främre, eller aningen bakom. Det är kanske något oväntat med tanke på älgens långa ben. Älgens bringa är bred, vilket gör att skrevningen vid gång är stor. I djup lössnö är steget kortare. Älgen lyfter inte benen högt, utan gör släpspår i mjuk snö. Gångspår i djup snö består således av två parallella fåror.

Gångspår efter älg i djup lössnö. Älgen är så tung att klövarna sjunker ner till marken i nästan alla förhållanden. Typiskt för älgspår är två fåror i samma riktning i snön. Bild: Juha Tiainen

Vid trav stiger älgen med bakfoten framför avtrycket av framfoten. Lättklövarna avtecknas i spåret, och steget är långt, till och med över tre meter. Vid snabbare trav minskar skrevningen. Vid trav i mjuk lössnö stiger den ändå med bakfoten i spåret efter framfoten. Vid trav spretar klövarna, och något mer på framfötterna än på bakfötterna. Älgen rör sig inte snabbare än trav utan orsak, men vid behov kan den galoppera i hög hastighet.

Flygbild av älgspår och en älglega. Bild: Katja Ikonen

Spillning

Älgens spillningskulor är 2–3 cm långa, ofta ganska runda och avsmalnande i ena änden. Färsk spillning är täckt av slem. På vintern är spillningen mörk och på sommaren grönaktig och lösare.

Älgspillning på en grusväg. Bild: Katja Ikonen
Älgspillning i skogsterräng. Bild: Katja Ikonen
Älgspillning. Bild: Juho Matala

Ätspår

Barkgnag på en granstam. Bild: Juha-Pekka Hotanen
Barkgnag på en tall. Bild: Juha-Pekka Hotanen
Barkgnag på tall. Bild: Juho Matala
Ätspår på rönnstam efter älg. Bild: Juho Matala
Avbrutna toppar och stammar samt barkgnag på tallplantering. Bild: Juha-Pekka Hotanen
Avbruten björkstam. Bild: Juho Matala
Älgbetad björk. Bild: Juho Matala
Äldre och färskare spår efter vinterbetning på tall. Bild: Juho Matala
Gammal toppskada på björk. Bild: Juho Matala

Älgar orsakar skada för jord- och skogsbruket när betandet riktar sig kraftigt mot till exempel en enskild plantodling. Läs om metoder för att förebygga skador (riista.fi)

Producerats i samarbete: