Toppjakt på skogshönsfågel är en traditionell jaktform. Den bedrivs vintertid, när orrarna och tjädrarna har flyttat upp i träden för att äta då snön har lagt sig. I gamla finländska jakthistorier berättas ofta om toppjakt på hönsfågel i snötäckta vildmarker.
I traditionell toppjakt är bytet tjäder- och orrtuppar, som tack vare den svarta färgen är lätta att skilja från arternas hönor. Hönorna sparas för den viktiga, vårliga häckningen, och jagas därför inte på vintern.
Förhållandena under toppjakt på hönsfågel vintertid är ofta krävande, eftersom snötäcket mitt i vintern kan vara djupt och dygnets ljusa tid är kort. Vid toppjakt rör man sig vanligtvis på skidor i lugn takt, klädd i kamouflagefärgad snödräkt och spanar framåt i terrängen efter fåglar som sitter uppe i träd och betar. Orrarna betar ofta i flockar i björkar, medan tjädertupparna äter tallbarr, antingen en och en eller några tillsammans i en flock.
När du har fått syn på en betande orre eller tjäder, antingen med kikare eller med blotta ögat, börjar du närma dig så du kommer inom skotthåll. När du närmar dig fågeln försöker du utnyttja terrängen och träden som skydd. Det är en utmaning att närma sig en flock orrar som sitter i ett träd och betar, eftersom flera ögonpar lättare upptäcker en rörelse.
Som vapen vid toppjakt används gevär för småvilt eller med allmän kaliber, eftersom skjutavstånden är för långa för hagelgevär.
Toppjakt på orr- och tjädertuppar är under goda år möjlig i norra och mellersta regioner i Finland den 10–31 januari. Jord- och skogsbruksministeriet bedömer om det är möjligt att tillåta jakt under året i fråga. Förutsättningen är att arternas stammar enligt resultaten från vilttriangelinventeringarna är tillräckligt rikliga.