Vid åteljakt lockas små rovdjur till en utfodringsplats med hjälp av föda. Åteljakt är en populär och effektiv form av jakt på små rovdjur, och används huvudsakligen vid jakt på räv och mårdhund. Andra små rovdjur, som till exempel grävling, fås endast sporadiskt som byte.

Som åtelplats väljs, till exempel genom att granska kartan, en lämplig plats i terrängen, på tillräckligt stort avstånd från bebyggelse. Platsen får inte vara på närmare avstånd än 150 meter från en sådan byggnad i vilken någon bor utan uttryckligt tillstånd av byggnadens ägare. Åtelplatsen ska med både tanke på jakten och skötseln vara lätt tillgänglig. Vid valet av åtelplats ska du beakta det vapen som används och skottriktningen.

Vid åteljakt används huvudsakligen det ljus som månen ger. Det lönar sig att om möjligt utnyttja ljus från en tätort eller ett upplyst vägområde, utan att glömma säkerhetsaspekterna. Vid fångst av invasiva främmande arter såsom mårdhund är det lagligt att använda artificiella ljuskällor samt siktanordningar för nattskytte eller anordningar för mörkerseende som kan fästas på kikarsikte samt mekaniska anordningar som åstadkommer ljud.

Kojan i vinterlandskapet.
Åtelplatsen ska helst vara på en öppen plats, och så att månljuset faller bakifrån sett från jägaren. Foto: Hannu Huttu

Det lönar sig att placera ut föda på åtelplatsen redan i början av hösten, så att unga individer snabbt lär sig var det är lätt att få tag på föda. En större mängd kan gärna grävas ner, så att flugorna inte kommer åt den, men en liten del kan slängas ut i närområdet för att sprida dofter. I början av hösten blir betet lätt skämt, men när vädret blir svalare ökar chansen att det blir uppätet av små rovdjur. När vintern kommer är det bra att det finns ett större bete nedgrävt i marken som sprider dofter. Genom att regelbundet föra mer bete till åtelplatsen och slänga godbitar ut i terrängen vänjer du samtidigt de små rovdjuren vid doften av människa. Det är dock aldrig någon fördel att sätta ut för mycket bete, och ostädade åtelplatser skapar en negativ bild av jakt bland andra människor som rör sig i naturen. När våren kommer, senast i maj, städas åtelplatsen upp och kalkas vid behov.

Vaktplatsen kan byggas till exempel inne i en lada eller annan byggnad. På så vis smälter den bättre in i terrängen. Vaktplatsen byggs gärna en bit ovanför markytan, varvid skjutsäkerheten förbättras eftersom rikoschettrisken minskar. Dessutom sprids mindre människovittring till åtelplatsen och överblicken förbättras. Vaktplatsen kan också bestå av en sittplats som har byggts till exempel mot ett träd. Oberoende om jakten sker från en koja eller en öppen sittplats, är det bra att placera ut till exempel några små granar på olika skjutavstånd. Det är svårt att bedöma avstånd i mörker, men det lyckas bättre med hjälp av avståndsmarkörerna.

Huvudregeln kan anses vara att ta sig ut till vaktplatsen när skymningen faller. Genom att observera djurens rörelser och nyttja en viltkamera kan du avgöra när det är rätt tidpunkt för vakt och när djuren eventuellt anländer till platsen.

Åtel kräver alltid tillstånd av markägaren. När du använder viltrens och fiskrens från vild fisk behöver ingen anmälan om åtelplatsen göras till myndigheterna. Om du på åtelplatsen använder andra än vilda djur eller slaktprodukter från sådana, måste en anmälan om åtelplatsen lämnas till ortens kommunveterinär. Grisar, renar, hästar och fjäderfän samt nöt under 12 månader och slaktprodukter från dessa får användas i åteljakt. Det är helt och hållet förbjudet att använda nöt, får, get och djur som är avsedda för pälsproduktion i åteljakt. Det är också förbjudet att använda alla typer av matavfall från restauranger, catering och kök, inbegripet centralkök och hushållskök.