De flesta viltarter kan jagas även genom att man ljudlöst närmar sig djurens förväntade uppehålls- eller matplatser. I allmänhet söker jägaren ”uppsprångsharar” eller sjöfåglar längs med åkerdiken. Smygjakt är en populär jaktform som är den hundlösa jägarens jaktform. Den skiljer sig främst från jakt med hund genom att jägaren inte har med sig en hund som hjälp. Jägaren försöker på egen hand smyga sig på bytet och komma inom skotthåll. Smygjakt lyckas bäst då jägaren har god lokalkännedom och i förväg tar reda på behövlig information.

En jägare och hund går mitt i ljungen.
Smygjakt kan bedrivas vid jakt på till exempel skogshönsfåglar. Genom att ha en apporterande hund med dig försäkrar du dig om att det skjutna bytet hittas. Foto: Tommy Arfman

Förutom harar och fåglar på uppsprång kan du genom smygjakt lyckas upptäcka ett djur även på längre avstånd. Därefter smyger du dig fram till lagom skjutavstånd. Smygjakt kräver tålamod och skicklighet, eftersom det i allmänhet inte är lätt att ta sig fram till rätt skjutavstånd. Vindriktningen bör beaktas, så att djuret inte känner din vittring. Smygandet bör ske i mot- eller sidovind. Som vapen används ofta kulgevär, varvid det är lättare att ta sig fram till lagom skjutavstånd. Då kan problemet emellertid vara att hitta ett tillräckligt bra stöd utan att djuret försvinner ur synfältet. Om vapnet är hagelgevär eller pilbåge, måste du närma dig bytet med största försiktighet. Djuret flyr ofta precis innan jägaren kommer inom skotthåll.