Jakt med grythund har etablerats som jaktform i Finland. Grytjakten har aktiva utövare och antalet registreringar av hundraser som används i jakten har hållits på jämn nivå. Det egentliga uppsvinget för grythundarna började på 1980-talet, då mårdhunden blev allmänt förekommande i Finland. Nuförtiden är mårdhunden det vanligaste bytet vid grytjakt. Tidigare användes grythundar nästan uteslutande för jakt på grävling och räv. Bytesmängderna i fråga om små rovdjur har mer än tiodubblats från 1970-talet till 2010-talet. Behovet av grythundar för att hålla stammarna för små rovdjur i schack har blivit allt större. De vanligast använda hundarna är terrierhundar och taxar.
Jakt med grythund sker huvudsakligen när marken är snötäckt, då djuren håller till i sina hålor. Då är också pälsens kvalitet bäst. Den effektivaste jakten sker från november till mars. Ungefär 15–20 % av det totala mårdhundsbytet fångas med grythundar. Men jaktens betydelse är mångfaldig, eftersom bytesindividerna i huvudsak är sådana individer som klarar vintern och förökar sig.
Grytjakten startar när djuret har spårats i snön och dess gömställe har hittats. Grythundar behövs också när till exempel en drivande hund har jagat ett djur som försvinner ner i en hålighet under marken. Medan marken inte är frusen kan man i förväg granska håligheter som man känner till. Hunden låter jägarna veta om det finns ett vilt i hålan. Grythunden söker vilt i gryt, bergshålor, under stenar eller byggnader. När hunden har lokaliserat ett djur försöker den, genom att skälla och på annat sätt driva, antingen jaga ut viltet eller hålla det på plats.
Av viltarterna är räven snabbast att komma ur grytet, om den inte har märkt jägarna på grytets utsida. Mårdhundarna håller ofta till parvis i ett gryt under vintern. När hunden arbetar med ett djur försöker det andra ofta smita ut ur grytet. Grävlingen kommer mer sällan ut, istället försvarar den sig och gömmer sig i håligheterna.
I grytjakt på räv står jägarna med sina gevär på 20–30 meters avstånd från grytet. Skotten avfyras i säkra riktningar, bort från grytet. På samma sätt kan man till en början gå till väga även i jakt på mårdhund. En mårdhund som håller sig kvar under marken måste i allmänhet grävas fram, eller så behöver hunden hjälp för att man ska lyckas fånga djuret. Grävlingen är en krävande motståndare för hunden, och för att jakten ska resultera i ett byte måste grävlingen oftast grävas ut. Grävlingen kan också jaga ut hunden ur grytet.
Grythunden har en sändare runt halsen eller svansen, vilken är hundens viktigaste säkerhetsutrustning. Den är liten och kan lokalisera hunden med 10 cm noggrannhet. De bästa mottagarna fungerar på upp till 60–70 meters avstånd. Med hjälp av pejlen får man reda på hur djupt och på vilken plats hunden är. Därefter kan man börja gräva. Innan du börjar gräva måste du alltid ha markägarens tillstånd. När grytet har grävts fram tas hunden ur det och viltet avlivas i grytet med en finkalibrig revolver eller pistol. Det dödande skottet skjuts i djurets hjärna eller ryggrad, och det är tillåtet att använda en lampa som hjälp. Efter att bytet har fällts är det viktigt att fylla igen de grävda hålen och återställa grytet. På så vis är det tryggt att röra sig på området och grytet kan även i fortsättningen användas av vilt.
Håligheterna kan variera mycket i storlek. De kan ha flera ingångar, djupet kan vara flera meter, och tunnlarna kan löpa i flera våningar. De största gryten kan ha öppningar med över hundra meters mellanrum och djupet kan vara över tio meter. Vanliga jordhåligheter är på några ar och har två eller tre ingångar. Det är i huvudsak rävar och grävlingar som gräver gryt.
Vid jakt med grythundar ändrar situationerna snabbt och säkerheten måste alltid vara i centrum. Det är i allmänhet endast hundföraren som skjuter in i grytet. Hundföraren skjuter in i grytet endast när grythunden har kommit ur grytet eller man med säkerhet kan konstatera att den inte är inom skjutsektorn. I grytjakt ska man beakta skjutbullret, eftersom det är särskilt kraftigt då man skjuter in i grytet. En hunds eller människas hörsel kan skadas vid oförsiktigt agerande i samband med avlivningen av djuret.
Etiska regler för jakt med grythund
- Iaktta fredningstiderna i enlighet med vad som avses i jaktförordningen.
- Respektera bytesdjuret under jaktens alla faser.
- Be om markägarens tillstånd att gräva i terrängen och under byggnader. Fyll igen och återställ de uppgrävda ställena på behörigt sätt. Lämna inte skräp i naturen.
- Använd en lämplig hund så att viltet kan fällas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt.
- Placera ut skyttarna på pass så att skjutningen är säker. Ge akt på hundens och hundförarens position före skjutning.
- Avliva bytesdjuret genom att skjuta det. Använd för avlivning ändamålsenligt vapen och kaliber.
- Orsaka inte bytesdjuret onödigt lidande med utrustningen.
- Ta hand om din hunds hälsa. Om hunden har skadats, låt skadorna läka ordentligt.
- Nyttja pälsdjurens skinn enligt möjligheterna. Om skinnet inte kan användas, ska kroppen förstöras på behörigt sätt