Förvaltandet av ett vitsvansbestånd förutsätter att jägarna kan identifiera beståndets individer utgående från kön och åldersgrupp. På basen av identifieringen kan jägaren sedan avgöra om en vitsvans är lämplig att fälla eller om den borde få bli äldre, med tanke på uppfyllandet av förvaltningsområdets långsiktiga målsättningar och årliga beskattningsplanering.
Det är alltså viktigt att en jägare kan skilja hindar (vuxna hondjur) från hjortar (vuxna handjur) och vidare dela in hjortarna i åldersgrupperna kalvar (½ år), fjolåringar (1½ år), unga vuxna (2½ – 3½ år) och fullvuxna (≥ 4½ år). För hindarna räcker vanligen en indelning i åldersgrupperna kalvar (½ år), fjolåringar (1½ år) och övriga vuxna (≥ 2½ år).