Tillgången på föda inverkar på älgens val av livsmiljö året om. På vintern är snötäckets tjocklek en viktig faktor, som även den är förknippad med tillgången på föda. Där det finns mycket föda som är lämplig för älg ovanför snötäcket, där finns det också i allmänhet älgar. Det här beror förstås också på älgstammen i området. Dessutom föredrar älgen plantbestånd i vilkas närhet det finns en skog med tät krontäckning, eftersom det i sådana skogar i allmänhet finns mindre snö, vilket gör det lättare för älgen att röra sig 72.
På vintern är tallplantor den för älgen lämpliga föda som det finns mest av, och vinterfödan består huvudsakligen av tall, trots att kvistar från lövträd skulle smaka bättre 103. Även tallplantorna smakar olika – ju frodigare växtplats desto bättre smakar de för älgen 27 och 78. På frodiga marker växer sig talltopparna å andra sidan snabbt så höga att älgen inte når dem, vilket gör att det är mindre sannolikt att de betas 7. Plantorna blir smakligare om de växer i skuggan av andra träd bl.a. 21, 27 och 43, eller om de är skadade sedan tidigare. Om älgar tidigare har betat på en tall, är det sannolikt att de betar på den igen 63, 7 och 8. Samma fenomen har konstaterats även för andra trädslag 18 och 69. Shipley m.fl. 94 observerade däremot att även strukturen och formen på plantan inverkar på valet av föda – några stora kvistar lockar mera än många små.
Bild 5 och 6. På vintern väljer älgen hellre rönn, asp, vide, en och vårtbjörk än tall 4, 11 och 79. Ändå äter den mest tall, på grund av den rikliga tillgången.
På vintern då det inte finns löv att äta, betar älgen lövträdens kvistar. På asp och rönn duger även tjocka kvistar, men på björk väljer den främst några millimeters tjocka kvistar 18. Däremot kan älgen bryta ner även tjockare plantor för att komma åt de tunnare kvistarna i trädens toppar. Då plantbeståndets täthet ökar minskar den relativa andelen betade kvistar och de är även mindre i diameter 33.