Lagen om hantering av risker orsakade av främmande arter och jaktlagen har ändrats. Huvudsyftet är att effektivisera fångsten av invasiva främmande arter. Tvättbjörn, bisam, sumpbäver och mårdhund har i EU stadgats som invasiva främmande arter och mink omklassades som invasiv främmande art av nationell betydelse.

Mink, bisam, mårdhund, sumpbäver och tvättbjörn, som tidigare klassades som viltarter i jaktlagen, omklassades 1.6.2019 till invasiva främmande arter, och fångst av dessa är inte längre jakt, utan dödande och utrotande. Ändringen inverkar på fredningstiderna för arterna, vilka nu avlägsnas. Fångst av alla individer av dessa arter är möjlig året om. För de arter som ingår i EU-förteckningen och den nationella förteckningen över invasiva främmande arter tillämpas det som föreskrivs i jaktlagstiftningen om fångst och dödande av icke fredade djur. Arterna överförs emellertid inte till de icke fredade arterna utan klassas som invasiva främmande arter.

Vid fångst av invasiva främmande arter bör följande beaktas:

  • för fångst krävs inte jaktkort
  • fångsten bör ske med markägarens eller jakträttshavarens tillstånd
    • rätt att fånga eller döda icke fredat djur / invasiv främmande art har även en byggnads ägare eller innehavare, om djuret påträffas i byggnaden eller på dess gårdsområde
    • rätt till fångst har även den som innehar jakträtten genom avtal om jaktarrende och den som fått jakttillstånd, om inte något annat följer av arrendeavtalet eller tillståndet
  • vid fångsten får användas artificiella ljuskällor, siktanordningar för nattskytte och mekaniska anordningar som åstadkommer ljud
    • ändringen gäller inte vilt av främmande ursprung enligt jaktlagen som t.ex. vildkanin, kanadensisk bäver och vitsvanshjort 42 § i jaktlagen (Finlex, Edita)
    • ändringen gäller endast arter som ingår i förteckningen över invasiva främmande arter (EU-förteckning, nationell förteckning)
  • för fångst av mårdhund och tvättbjörn får inte användas saxar och för dödande av mårdhund och tvättbjörn får inte användas luftvapen
    • för fångst av sumpbäver får inte användas saxar på land, och för dödande får inte användas luftvapen
  • bestämmelserna om vapen och patroner som används vid fångst har i huvudsak inte ändrats
  • paragraferna som gäller användning av fordon och skjutning på vägområden gäller fortfarande även vid fångst av invasiva främmande arter
    • det är förbjudet att skjuta omedelbart efter att fordonet har stannat, närmare än hundra meter från fordonet
    • det är förbjudet att skjuta över en järnväg eller en allmän väg
    • det är förbjudet att skjuta när skytten eller djuret befinner sig på en sådan väg
  • utan uttryckligt tillstånd av områdets ägare eller innehavare:
    • får ingen söka efter ett djur på en gårdsplan eller i en trädgård
  • avlivning ska göras så att skyldigheterna enligt djurskyddslagen beaktas
    • ett djur ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt och avlivningen får endast utföras av en person som har tillräckliga kunskaper i den avlivningsmetod och avlivningsteknik som används i fråga om den djurarten samt tillräcklig skicklighet i att vidta åtgärden
    • till exempel i fråga om mårdhund är den enda rekommenderade avlivningsmetoden att skjuta
    • det är förbjudet att dränka djur
    • att bryta mot bestämmelserna i djurskyddslagen är en straffbar handling
  • avlivning i en fälla är tillåtet på närmare avstånd än 150 meter från en sådan byggnad i vilken någon bor (OBS! gäller endast invasiva främmande arter)
    • vid avlivning i tätortsområde ska ordningslagen beaktas och polisen eller nödcentralen kontaktas i förväg, för att undvika samtal från oroliga medborgare

Fredningstiderna tas bort

I samband med ändringen gäller inte längre fredningstid under sommaren för mårdhunds-, tvättbjörns-, mink- och sumpbäverhona som åtföljs av årsunge. Även för bisam avlägsnas fredningstiden. Enligt lagstiftningen gällande främmande arter ska man sträva efter att utrota eller innesluta arten. Det är inte motiverat att freda invasiva främmande arter, vilka man försöker bekämpa, för att trygga stammen.

Den bästa tiden att avlägsna invasiva främmande arter, som mårdhund och mink, med tanke på den biologiska mångfalden, är på våren innan arternas fortplantningsperiod. Vid bekämpning av invasiva främmande arter är avsikten att döda alla individer som observeras vid fångstsituationen. Om man i samband med fångsten emellertid fångar en hona, som kan konstateras ha ungar, ska man enligt djurskyddslagen sträva efter att döda de ungar som har blivit utan hona.

För användningen av jakthund gäller samma bestämmelser som tidigare

– I jaktlagen finns flera paragrafer som enligt sin ordalydelse gäller endast jakt, men vilka konsekvent har tillämpats även beträffande icke fredade djur, berättar lagstiftningsråd Pekka Kemppainen vid jord- och skogsbruksministeriet.

– Paragraferna om hundar har hittills inte behövt tillämpas på icke fredade däggdjur, eftersom användningen av hundar vid fångst av sorkar och möss och andra nuvarande icke fredade arter inte har varit nödvändig i praktiken. Paragrafer gällande användningen av hund kan exempelvis tillämpas i anknytning till fångst av mårdhund även i fortsättningen, trots att det begreppsmässigt inte längre är fråga om jakt, tolkar Kemppainen. Retrievers har på motsvarande sätt använts vid fångst av icke fredade fåglar.

Användning av hund vid fångst av invasiva främmande arter

Syftet med fredningsbestämmelserna i jaktlagen är att fredade viltarter inte ska störas under fortplantningstiden. Enligt 37 § i jaktlagen får en viltart inte jagas eller skadas, inte heller spel, häckning eller ungar störas. Detta betonas genom den lagstadgade skyldigheten att hålla hundar kopplade (51 §) samt genom bestämmelserna om hundprov och hunddressyr (52–53 §) och övervakning av hundar och omhändertagande av hundar (54–55 §). Enligt 51 § i jaktlagen tillåts emellertid avvikelse från den allmänna skyldigheten att hålla hundar kopplade då andra än drivande hundar används för jakt. Avsikten har varit att tillåta sådan verksamhet, som inte orsakar störningar för viltet under fortplantningstiden.

Att avlägsna främmande arter i synnerhet under vårvintern och våren (mars-april) är det mest effektiva sättet att kontrollera stammarna, eftersom det riktar sig mot den fortplantande delen av stammen, och verksamheten lyfts upp som viktig i den nationella planen för kontroll av främmande arter. Passiv fångst fungerar inte tillräckligt effektivt på våren på grund av de äldre djurens försiktighet, och användning av hund är en förutsättning för effektiv verksamhet vid såväl fångst ovan mark som vid grytfångst.

Finlands viltcentral betonar att användningen av jaktspetsar som är vanlig vid fångst ovan mark av mårdhund (även vissa andra raser kan komma i fråga) till sin natur är fångst med ställande hund. Mårdhundarnas förflyttningar i samband med fångst med hund är väldigt korta. Fångstmetoden har tolkats vara i enlighet med bestämmelserna i mars–april, före den egentliga fortplantningstiden.

Den som jagar skadliga främmande arter måste förstå att om han jagar på ett felaktigt sätt och släpper lös en hund som är utbildad för jakt på mårdhund eller mink under fredningstiden så kan det leda till att hunden stör och skadar. Den som jagar på sommaren får inte störa viltets fortplantning. En hund som är lös under fredningstiden kan störa och skada markhäckande fåglar och hjortdjursungar under den känsligaste tiden i maj-juli. Det har blivit tillåtet att använda nattsikten och belysning vid jakt på främmande skadliga arter som mårdhund, mink och bisamråtta. Observera att det här enbart gäller för arterna som är klassade som främmande och skadliga, men inte för vilt av främmande ursprung; se 42 § i jaktlagen. Markhäckande fåglar och hjortdjursungar under den känsligaste fortplantningstiden i maj-juli. I värsta fall bryter jägaren mot flera bestämmelser i jaktlagen.

Jakt med en hund som rör sig fritt (dock inte en drivande hund) under fortplantningstiden kräver en hund som är utbildad för viltet i fråga och ett särskilt gott omdöme av jägaren för att övriga arter inte ska bli störda eller skadade. En hund som är specialiserad på mårdhund kan sättas på ett färskt spår efter en synobservation eller en bild som nyss tagits av en viltkamera. Finlands viltcentral uppmanar jägarna att vara ansvarsfulla även när de jagar främmande arter och främst jaga mink och mårdhund med okopplad jakthund utanför fortplantningstiden (1.8-30.4).

Rätten att fånga främmande arter

Mårdhund och mink kan, efter att ändringen träder i kraft, i regel fångas utan att gamla jaktarrendeavtal behöver ändras, berättar Kemppainen.

För gamla avtal gäller den lagstiftning som gällde vid tidpunkten för ingåendet av avtalet. Det betyder att om mårdhund ingår den lagstiftningens förteckning över arter som får fångas, ändrar inte ändringen från vilt till främmande art innehållet i gamla avtal. Gammal praxis fortsätter alltså för gamla avtal, och ingenting förändras i samband med lagstiftningen om främmande arter.

Enligt 16 § i lagen om främmande arter tillämpas för fångst och dödande av mårdhund och mink det som bestäms i jaktlagen om icke fredade djur. Det som anges i 48 § 2 mom. i jaktlagen gäller således även rätten att fånga och döda mårdhund och mink. Om det i ett ikraftvarande arrendeavtal inte separat anges att det i jaktarrenderätten inte ingår rätten att fånga och döda icke fredade djur, kan arrendetagaren med stöd av detta avtal fånga och döda mårdhund och mink. Samma rätt ingår på motsvarande sätt i ett jakttillstånd, om inte rätten i tillståndet särskilt har uteslutits.

Arrendegivaren kan emellertid anse att det i avtalet inte har avsetts rätt att fånga mårdhund och mink. Arrendegivaren ska i sådant fall meddela sin tolkning till arrendetagarna. Det handlar om sedvanlig avtalsförhandling mellan arrendegivaren och arrendetagaren.

När lagstiftningen ändras och vid förnyande av avtal ska jaktföreningarna beakta jakträtten i fråga om invasiva främmande arter.

OBS!  Jaktföreningarna ska vara noggranna vid förnyandet av avtal om jaktarrende, så att det i samband med att lagstiftningen ändras även i fortsättningen ingår rätten att fånga invasiva främmande arter. Gamla arrendeavtalsmodeller ska granskas och vid behov uppdateras. Ett nytt modellavtal finns här.

I samband med lagreformen tilldelas Finlands viltcentral uppgifter i anknytning till bekämpning av främmande arter. I fråga om främmande fågelarter och däggdjur ansvarar Finlands viltcentral för sakkunnigtjänster i anknytning till bekämpningen och stamförvaltningen av arterna i synnerhet i fråga om de tidigare viltarterna.

Avlivning av djur

För avlivning av alla djur, även djur av främmande ursprung, gäller skyldigheterna i enlighet med djurskyddslagen. Ett djur ska avlivas så snabbt och smärtfritt som möjligt och avlivningen får endast utföras av en person som har tillräckliga kunskaper i den avlivningsmetod och avlivningsteknik som används i fråga om den djurarten samt tillräcklig skicklighet i att vidta åtgärden. Till exempel i fråga om mårdhund är den enda rekommenderade avlivningsmetoden att skjuta. Det är förbjudet att dränka djur. Att bryta mot bestämmelserna i djurskyddslagen är en straffbar handling.

Om man inte själv har de färdigheter som behövs för att avliva djur, behöver man hjälp av jägare i närområdet som har de färdigheter som behövs. För jägarna är det skäl att fundera på lämpliga samarbetsformer med dem som inte jagar, eftersom samarbete är nödvändigt för att lösa problemet med främmande arter och för att trygga acceptansen för jakt.

Tilläggsuppgifter

I Viltinfos videor och på sidorna Spår och spillning (på finska) kan du bekanta dig närmare med ovan nämnda arter.

Ytterligare information om de främmande arterna hittar du på den webbplats (på finska) som upprätthålls av Naturhistoriska centralmuseet.