Lodjurets spårstämpel är rund. Tåtrampdynorna är små och de mittersta är asymmetriskt placerade i spåravtrycket. Lodjuret har fyra tåtrampdynor, vars avtryck avtecknas i spårstämpeln. Baktassens spårstämpel är lite mindre än framtassens motsvarande. Lodjuret spretar ut sina tår för att få en större bäryta på dåligt bärande skare. Den kan också ibland pressa ut sina klor, varvid det i spårstämpeln även kan synas klomärken, såsom alltid hos hunddjur. Lodjurets vanligaste gångart är gång. Då den jagar tar den vanligen några långa språng, varefter sprången igen ändras till gång.

Huvudregler vid identifiering av spår:

  • En artbestämning görs aldrig utgående från en enskild spårstämpel
  • Följ spårlöpan tillräckligt långt
  • Fäst uppmärksamhet vid följande saker:
    • spårstämpelns storlek och form
    • antal tår och klor
    • steglängd och -bredd
    • hur djupt tassen sjunkit ner i underlaget
    • gångart
    • antalet individer
  • Det är ofta omöjligt att identifiera spårstämplar från fotografier
    • problemen är: måttskalan, fotograferings vinkeln, spårstämplarnas ålder, omständigheter, på foton oftast bara enskild spårstämpel

 

Anvisning för mätning av stora rovdjursspår. Längden eller bredden mäts från de yttersta tåtrampdynorna.
Bild: Utbildningspaketet för stora rovdjurskontaktpersoner 2017 (Naturresursinstitutet/Finlands viltcentral)
Tåtrampdynorna är små och de mittersta är asymmetriskt placerade i spåravtrycket.
Lodjurets mittersta tåtrampdynor är asymmetriska. Bild: Utbildningspaketet för stora rovdjurskontaktpersoner 2017 (Naturresursinstitutet/Finlands viltcentral)
Lodjurs mittersta tåtrampdynorna är asymmetriskt placerade i spåravtrycket, vargspår är symmetrisk.
Ibland är det svårt att se skillnaden mellan lodjurs- och vargspår. Det lönar sig att fästa uppmärksamhet vid tåtrampdynornas placering. Bilder: Utbildningspaketet för stora rovdjurskontaktpersoner (Naturresursinstitutet/Finlands viltcentral)

Lodjuret spretar ut sina tår för att få en större bäryta på dåligt bärande skare. Den kan också ibland pressa ut sina klor, varvid det i spårstämpeln även kan synas klomärken såsom alltid hos varg.

Lodjurets framtass är 7-9 cm lång. Lodjurets vanligaste gångart är gång. På bärande snö stiger baktassen rejält över eller förbi framtassen.

Ett lodjur har gått på en gård då det varit lite snö. Foto: Reima Laaja
Tydligt avtecknade spår i snön efter lodjur. Lägg märke till avtrycket av tassarnas behåring runt spårstämpeln. Foto: Reima Laaja
Spårlöpa efter lodjur i travgång på en väg. Lägg märke till hur rätlinjiga stegen är. Foto: Jari Pigg
En typisk spårstämpel efter ett ensamt lodjur i djup snö. Lägg märke till avtrycket av behåringen runt tassens spårstämpel och de asymmetriska tåtrampdynorna. Foto: Juha Tiainen
En spårlöpa efter lodjur i djup snö. Lägg märke till ”strecken” mellan spårstämplarna, som uppkommer då lodjuret lyfter sina tassar. Foto: Juha Tiainen
Ibland är det svårt att urskilja detaljer i spår som avtecknas i snöskorpan. Man bör då fästa särskild uppmärksamhet vid gångart och stegavstånd. Man kan i någon enstaka spårstämpel på något passligt ställe urskilja även noggrannare detaljer. Foto: Juha Tiainen
Spårlöpa efter lodjur i snö. Foto: Tuomo Turunen
Spår efter lodjur och räv parallellt. Till vänster lodjur. Lägg märke till stegavståndet och spårdjupet. Sträva till att hitta en plats, där du tydligt kan urskilja spåravtryck av tassen. Foto: Tuomo Turunen
Lodjurshona och två ungar har gått längs med vägen. Foto: Tuomo Turunen
Parallella galoppspår efter två lodjursungar i blötsnö. Foto: Tuomo Turunen
Spåren efter en hona med fyra ungar slingrar sig längs med vägen. Foto: Tuomo Turunen
Lodjuret har släpat haren med sig som den har dödat. Foto: Tuomo Turunen
Lodjuret har täckt över haren som den dödat i snön. Foto: Tuomo Turunen
Lodjuret har släpat med sig haren som den fångat. Foto: Tuomo Turunen
Hare som ätits av en lodjurskulle. Foto: Tuomo Turunen

 

 

Sidorna har förverkligats i samarbete med: