Skyddsmetoder för riskobjekt

På skadeutsatta objekt kan man förutom skogsvårdsåtgärder även vidta skyddsåtgärder. Sådana objekt kan vara odlingar med specialträdslag och på älgarnas vinterbetesområden också vårtbjörksplantor, men även alla tallbestånd där det har börjat uppkomma älgskador. Stängsel är den säkraste lösningen för att skydda ett plantbestånd. Det är dock en dyr lösning som minskar älgarnas tillgängliga födoresurser. Avskräckningsmedel och plantskydd skyddar det odlade huvudträdslaget, men älgarna kan fritt beta i det mindre värdefulla blandbeståndet och även på kvistarna på de plantor vars toppar är skyddade.

Avskräckningsmedlen och de mekaniska skydden är planerade så att de skyddar plantans för skogsbruket viktigaste del, d.v.s. toppen. I tallbestånd inverkar inte lindrig kvistbetning märkbart på trädbeståndets utveckling 17, medan betning på topparna gör att plantorna byter toppskott. Användningen av mekaniska toppskydd har minskat, men bland avskräckningsmedlen har åtminstone Trico konstaterats fungera effektivt 67 och kostnader som uppkommer av förebyggande av skador ersätts enligt viltskadelagen 88 med medel som influtit från jaktlicensavgifterna. Trico kan för närvarande köpas via Finlands viltcentral till priset 5 euro per liter (moms 0 %), medan marknadspriset är 12,5 euro per liter (moms 0 %) 13. Doseringsanvisningen 14 är oberoende av trädslag 5–10 milliliter per planta eller 10 liter per hektar, vilket gör att kostnaden för avskräckningsmedlet, när stödet beaktas, är cirka 50 euro per hektar. Behandlingen måste emellertid upprepas årligen (Berner 2018b), tills plantbeståndet har vuxit förbi älgskaderisken. Flera års behandling med bekämpningsmedel ökar även kostnaderna för skogsodlingen och det är klokt att starta behandlingen av plantorna först om skador börjar uppkomma på den egna odlingen eller i närheten av den.

Bild 20. Avskräckningsmedlens uppgift är att skydda plantans för skogsbruket viktigaste del, d.v.s. toppen. Behandlingen bör förnyas årligen, till dess plantbeståndet har vuxit förbi älgskaderisken

Ersättning av skogsskador

Enligt 3 § i viltskadelagen 88 ersätts skogsskador som orsakats av hjortdjur. Både enskilda markägare och delägarlag för samfällda skogar kan få ersättning 88. Ersättning söks hos Finlands skogscentral, som utför en värdering av skadan 88 och markägaren har möjlighet att får ersättning utgående från de konstaterade skadorna.

För jaktlicensbelagda hjortdjur uppbärs jaktlicensavgift, vars storlek regleras i lagen om jaktvårdsavgift och jaktlicensavgift. Dessa medel som samlas i statens ”kassa” används i första hand för att förebygga skador orsakade av hjortdjur och för ersättning av uppkomna skador. För närvarande är jaktlicensavgiften för en fullvuxen älg 120 euro och för en älgkalv 50 euro. För övriga hjortdjur är avgiften 17 euro för en fullvuxen individ och 8 euro för en kalv. Skador orsakade av rådjur hör inte till de skador som ersätts med stöd av viltskadelagen.

Enligt 19 § i viltskadelagen 88 får man ersättning för skador på ett område på minst 0,1 hektar, där trädbeståndets värdeminskning anses vara avsevärd. Därtill bör det sammanlagda beloppet för skadorna överstiga 170 euro per kalenderår 88. Som skadade betraktas träd som förstörts helt och hållet samt sådana träd vilkas tillväxt eller kvalitet har försämrats varaktigt genom skadorna. För plantbeståndens del är begränsningen: ”Ersättning betalas inte om antalet oskadda plantor av utvecklingsdugliga trädslag jämnt fördelade överstiger skogsvårdsrekommendationerna för planttäthet vid skogsföryngring” 88.

Bild 21 och 22. Som skadade träd betraktas även träd vilkas värde har minskat avsevärt, som t.ex. på bilden till vänster, där betning på toppen har orsakat byte av toppskott. Däremot är betning på sidogrenar (bilden till höger) inte en grund för beviljande av ersättning, utan kan till och med förbättra kvaliteten på rotstocken genom att antalet grenar minskar 62.