Etisk och hållbar jakt

Förhandsgranska

Vitsvanshjorten är ett betydande vilt särskilt i västra och södra Finland. Stammen är rikligast i egentliga Finland, södra Tavastland, Satakunta och Nyland, men vitsvanshjortar påträffas även i landets mellersta del.

Traditionellt har man påbörjat jakten på vitsvanshjort först efter älgjakten, men nu för tiden kan fångsten inledas med vaktjakt redan i början av september. För att garantera en tillräckligt stor hindbeskattning och minska kollisionsrisken skulle det vara bra att inleda jakten genast i början av jaktperioden på områden med tät vitsvanshjort stam.

Vitsvanshjortens stamuppskattning skapar grunden för planeringen av beskattning såväl antalsmässigt som strukturellt. Man kan börja planera en stamskötsel i enlighet med målsättningen, då man känner till storleken på hjortstammen på området och även så mycket som möjligt om stammens struktur.

Beskattningen kan regleras på olika sätt. Allmänt används tre sätt: tidsmässiga begränsningar i form av jakttider, antalsmässiga begränsningar av jaktlicenser samt kvalitétsmässiga begränsningar och anvisningar.

Tre vitsvanshjortar på fält.
Vitsvanshjortar på fält. Foto: Asko Hämäläinen

Höga tätheter av hjort har för sin del ökat hjortkollisionerna, och det är ändamålsenligt att begränsa hjortstammens tillväxt fram för allt i sydvästra Finland. Samtidigt bör man dock ansvara för att stammens struktur bevaras livskraftig.

På områden, där man vill öka vitsvanshjortstammen, bör jakten inriktas särskilt på hjort kalvar och unga hjortar. Med andra ord, man bör spara produktiva hindar och äldre hjortar. För en produktiv stam har man rekommenderat storleken på kalvandelen till 60-65 procent av den totala bytesmängden.

I en strukturellt balanserad hjortstam finns det rikligt med hjortar som är i den bästa förökningsåldern. Stammen är livskraftig och den får den bästa möjliga genarvsmassan, då bara fullvuxna och i god kondition varande hjortar förökar sig. En stam med en jämn ålderfördelning är stabil året om, för att den relativa mängden av unga individer före jaktperioden inte är så stor som i stam med övervägande unga åldersklasser.