Förekomst

Ett kontinentalt klövdjur, vars vandringar till Finland ökade över den sydöstra gränsen framför allt under 1970-talet. Stammens storlek är nu till och med över 3 000 djur. Vildsvinet är ursprungligen en art som trivs i löv- och blandskog, men som har visat sig vara mycket anpassningsbart.

I Europa har man gjort mycket forskning på vildsvin. Grunduppgifter bl.a. om vikten varierar betydligt beroende på vildsvinets underart och miljöfaktorer – till exempel näring och mängden av tjäle (kölden).

I nedanstående tabell finns genomsnittliga uppgifter. Den mest intressanta delen är möjligheten till två kullar per år. Detta är dock inte vetenskapligt belagt och med beaktande av vildsvinets dräktighetstid kan två kullar ofta vara en omöjlig uppgift för vildsvinssuggan. Vildsvinskullarna föds oregelbundet, så även det kan bidra till sinnebilden av två kullar per år, till exempel om kultingar (under 3 mån) påträffas sent på hösten. Men man kan ändå inte helt utesluta möjligheten till två kullar.

• Födelsevikt: 0,4 – 08 kg
• Avvänjning från diande: 8 – 12 veckor
• Könsmognadsvikt: 40 kg
• Könsmognadsålder sugga: 8 – 15 mån
• Könsmognadsålder galt: 7 – 10 mån
• Dräktighetstid: 112 – 120 dagar
• Kultingarnas antal: 3 – 8
• Kullar per år: 1 (2)
• Vikt sugga: 35 – 150 kg
• Vikt galt: 50 – 200 kg

Kännetecken

Kroppen är kraftig och med platta sidor, ganska hög. Stort huvud, ganska korta och smala ben. Galtarnas hörntänder växer genom hela livet och bildar uppåtböjda betar. Pälsen är kraftig och mörk, rikligt med lång borst. Kultingen har till en början längsgående ränder.

Utbredning

Förekommer på alla kontinenter med undantag för Antarktis. Dess stora föryngringspotential har möjliggjort utbredningen. På regionnivå kan vildsvinets täthet som bäst fördubblas under ett år.

Vildsvinet anpassar sig bra i varierande miljöer. Anpassningsförmågan till olika omständigheter har möjliggjort dess utbredning och spridning runt om i världen. Arten tolererar jakt väl och är därmed ett tacksamt objekt för viltvård och ett klassiskt vilt. Men värt att notera är att vildsvinsstammen inte har gått att minska genom jakt, då stammens storlek har vuxit sig tillräckligt stor.

Föda

Till skillnad från de övriga klövdjuren är vildsvinet allätare, vilket också syns i matsmältningskanalens struktur (tänder, enkel mage). Utnyttjar dock mera vegetativ föda än animalisk föda, som utgörs av insekter, maskar, mindre däggdjur och kadaver.

Vildsvinets näringscirkel

Vildsvinets födobeteende syns i miljön. Vildsvinet är en allätande pionjär art, för vilken växtdelar som växer ovan och under jord duger samt animalisk föda, allt från larver till kadaver.

Av vildsvinets föda är minst 10 % animalisk.

Fortplantning

Brunsttiden vanligen i oktober-november. Kultingarna föds ofta i mars-april, men även ljus- och födoförhållanden samt övriga miljömässiga omständigheter inverkar på tidpunkten för födseln. I allmänhet föds 2–12 kultingar beroende på suggans ålder och tillgång på föda.

Vandringsdrift

Enstaka galtar är kända för att vandra långa sträckor (200 km), men i skenet av senare tids forskning framkommer att även suggor med kultingar kan vandra till nya livsmiljöer. Vildsvinets vandringsbeteende är till största delen ännu okänt. Flera länder i Europa planerar GPS-forskning. Preliminära resultat talar för vildsvinets överlägsenhet att finna nya livsbiotoper även på långa avstånd.

Vildsvinets förekomst och stammens utveckling i Finland

Beroende på källor gjordes de första observationerna efter istiden på 1950 – eller 1970-talet i Finland. Föryngringen av vildsvin var länge anspråkslös. Vildsvinsstammen har utvecklats fort under 2010-talet och hösten 2016 uppskattades att det fanns över 3 000 vildsvin i vårt land.