Stamskötsel och jakt på vildsvin

Preview

I Finland jagar man vildsvin huvudsakligen genom att vakta vid utfodringsplatser samt med hjälp av ställande hundar. Den kontinentala drevjakten på vildsvin är hos oss en mera sällsynt fångstmetod.

Jakt med ställande hund är en effektiv jaktmetod särskilt då det finns snö.

 

Vaktjakt vid majsutfodring, som verkställts i liten skala i syfte att locka.

 

Jakt på vildsvin är utmanande oberoende av fångstmetod. Centralt för kontroll av stammen är, att jaktföreningarna/-sällskapen har ett över föreningsgränserna överskridande samarbete för uppföljning av vildsvinens rörelser samt för jaktens del. En förutsättning för att ha kontroll över vildsvinsstammen är samarbete över ett tillräckligt vidsträckt område oberoende av fångstmetod.

Sändande viltkameror ger information i realtid om besökande vildsvin vid det egna områdets utfodringsplatser.

 

Vaktjakt möjliggör en selektiv fångst och orsakar mindre rörelse bland vildsvinen. Jakt med hundar är en effektiv fångstmetod speciellt då den verkställts tillsammans med grannföreningarna. Det är dock så gott som omöjligt att selektivt välja byte vid jakt med hundar.

Sett ur ett beståndsvårdande perspektiv borde man fälla vildsvin i alla åldersgrupper, men poängtera beskattningen av fullvuxna suggor – dock inte på den ledande suggan. Enligt den rådande uppfattningen så leds vildsvinsflocken av suggan, som man ska undvika att fälla. Att fälla den ledande suggan kan leda till att flocken sprider ut sig samt att kultingproduktionen växer. Vildsvinens flockstorlek och flockstruktur varierar stort, så något entydigt direktiv för selektiv jakt finns inte.

Jakt på vildsvin med ställande hundar torde i finländska förhållanden vara den primära fångstmetoden, därför att under goda förhållanden kan man vid jakt med hund få sådana mängder av byte, att det för förvaltningen av vildsvinsstammen har betydelse. Det är stämmer särskilt vid områden där det har bildats en fast vildsvinsstam. Samarbete mellan föreningarna/sällskapen är i nyckelposition oberoende av fångstmetod.

Det finns anledning för jaktföreningarna/-sällskapen att uppdatera arrendekontrakten på så sätt, att även vildsvin beaktas i kontrakten. Det är bäst att nämna vildsvinet separat i avtalet, om inte arrendekontraktet omfattar all jakt.

Det lönar sig att uppgöra gemensamma spelregler med grannföreningarna angående jakten på vildsvin. Avtalet bör åtminstone omfatta sökande efter spår samt saker som berör deltagande i gemensamma jakter.

Man kan komma överens om, att det på föreningens område är möjligt att söka efter spår med lov/närvaro av den egna föreningens medlem, bland de som går med i avtalet. Därtill lönar det sig att tillåta grannföreningarnas medlemmar att delta i gruppjakten utan gästkort enligt ömsesidighetsprincipen.