Spårning

Preview

Spårning är en jaktform där jägaren, genom att följa och analysera spår i snön, försöker hitta ett vilt och komma inom skotthåll. Jaktformen idkas ensam eller i ett litet sällskap från det att den första snön faller och så länge snötäcket ligger kvar på våren.När du spårar vilt måste spåren vara färska. Den bästa tidpunkten är dagen efter snöfall, när gamla spår har täckts av snö. Vid milt väder har djuren större tolerans mot en jägare som närmar sig än vid sträng köld.

Spårningen sker så att jägaren tar sig fram till fots eller med skidor ett par meter bredvid spåret. På så vis blir spåren inte otydliga, om du måste gå tillbaka och granska dem på nytt. Till exempel skogsharen och fältharen gör så kallade lyckor för att förvilla en förföljare innan de lägger sig till vila. Det innebär att de rör sig fram och tillbaka i sitt eget spår, för att sedan ta ett långt språng till sidan av spåret.

Att spåra skogshare och fälthare är en intressant jaktmetod. Genom spårning lär du dig mycket om bytesdjurets beteende och matvanor. Foto: Hannu Huttu

 

Räv och mård färdas långa sträckor under natten. För att spara tid går jägaren längs vägarna kring de färska spåren och räknar samtidigt antalet ingående och utgående spår på ett varv. Vid behov delas sträckan i mindre områden, men försiktigt, så att rovdjuret inte drivs i rörelse.

Mården försöker undvika att röra sig över öppna områden, som till exempel åkrar eller fjärdar. Mården tar olika vägar när den gör avstickare upp i träd, håligheter och diken. Den kan också stanna hela dagen i ett ihåligt träd eller ett ekorrbo. För att lokalisera en mård som har klättrat upp i ett träd börjar du med att ringa in den förmodade viloplatsen på ett tillräckligt stort område. Om det inte finns parspår i snön börjar du se igenom träden ett i sänder. Mården hoppar från ett träd till nästa när den letar efter en daglega. Snö och bark som har fallit från trädens grenar hjälper dig att lokalisera gömstället.

Skogshare, fälthare och mård springer upp från sitt gömställe med full fart, så vid jakt på dessa används i allmänhet hagelgevär. En skicklig spårare kan få en harstek även med jaktbåge. Den som spårar en mårdhund behöver inte vara orolig att djuret ska smita, eftersom spårningen ofta slutar vid en hålighet eller under en lada. Mårdhunden kan också ligga och trycka på marknivå i skydd av grangrenar eller ett rotsystem, varvid du kan använda hagelgevär eller handvapen för att avliva det.

När du närmar dig rävens förmodade viloplats ska du beakta djurets skarpa sinnen. Räven hör, förnimmer rörelse och i synnerhet känner vittringen av en spårare som närmar sig på hundratals meters avstånd. På grund av de långa skjutavstånden är då en kikarförsedd studsare eller kombibock det bäst fungerande vapenalternativet. Därför ska du alltid närma dig bytet ljudlöst i mot- eller sidovind. Det lönar sig att använda snödräkt.

Spårarens utrustning beror på vilken viltart som ska spåras. Skogshare, fälthare och räv flyr vanligtvis undan spåraren, men mård och mårdhund kan ligga och trycka på en sådan plats där det krävs hjälpmedel, som t.ex. fältspade, yxa och pannlampa för att fram dem. Det lönar sig att packa en ryggsäck med fältspade, yxa, byteskläder, matsäck och dryck samt en pannlampa.

Lektion etiketter: jaktform, snöspår, spårning