Jakt vid viltets färdstråk eller matplats

Preview

Att jaga vilt på dess naturliga färdstråk eller matplats är en intressant jaktform. För att komma till skottläge måste jägaren sätta sig in i viltets näringsvanor olika årstider och känna till var de rör sig och hur de beter sig. Jägaren försöker placera sig på bytesdjurets naturliga, förväntade matplats eller färdstråk, då djuret rör på sig till exempel på grund av brunstbeteendet, i jakt på föda eller på väg från dagvilan till matplatsen eller tvärtom. Jaktformen kräver att jägaren har kunskap om bytesdjurets vanor, känner till terrängen och är tillräckligt tålmodig för att hålla sig tyst och orörlig. Dessutom måste jägaren känna till förhållandena i terrängen och vilka möjligheter de erbjuder. Jakten kan också ske på en utfodringsplats som upprätthålls för vilt.

Genom att granska de spår som viltet lämnar, såsom spår efter födosök, spår och spillning kan man sätta sig in i bytesdjurets levnadsvanor. Genom att i förväg undersöka terrängen, kan du avgöra djurets möjliga färdriktning och på så vis förbereda den plats där du sätter dig att vänta, antingen invid stigen eller i närheten av matplatsen. Vid jakt på däggdjur väljs platsen i allmänhet utgående från vindriktningen, så att inte människovittringen kan nå bytesdjurets näsborrar. Vid jakt på rovdjur är det säkrast att i den här jaktformen placera sig i sidovind.

Orrarna sitter och äter i björkar, varvid de och fällas med ett selektivt jaktskott till exempel med gevär. Foto: Kuva: Hannu Huttu

 

Då man jagar däggdjur lönar det sig att placera passplatsen högre än terrängen, till exempel på en sten, torn eller liknande. Fördelarna med en passplats högre upp är bättre överblick av terrängen och vittringen förs effektivare bort utom räckhåll för viltets luktsinnen. Därtill så orsakar ett viltskott som avlossas uppifrån neråt mindre rikoschettfara.

Fåglar upptäcker lätt jägarens rörelser, i synnerhet om ansiktet och händerna är bara. Handskar och ansiktsskydd förbättrar möjligheten att få ett byte. Sjöfåglar och duvor är det vanligaste bytet vid jaktmetoder där matplatser eller färdstråk används. Särskilt före jaktsäsongen, får man genom att observera de lokala fåglarnas flygrutter och matplatser reda på var det lönar sig att genomföra jakten då jakten inleds. Änder trivs i grunda sjö- och havsvikar, som erbjuder näring och skydd. Gäss och duvor äter på tröskade åkrar, till vilka de anländer redan i gryningen. Det är förbjudet att använda blyhagel vid sjöfågeljakt.