Jakt med drivande hund

Preview

Jakt med drivande hund är en populär jaktform. Den sker ofta i grupper med få deltagare. Hunden släpps ut på ett jaktområde där man förväntar sig att hitta önskat vilt. Hundens uppgift är att söka viltets nattliga spår och följa det med hjälp av vittringen. När djuret sätter sig i rörelse ska hunden med sitt skall meddela när vittringen blir starkare. Jägarna placerar sig på bytets förmodade färdvägar och försöker skjuta det bytesdjur som hunden följer med skall. Att stå på passplatserna kan också hindra ett djur från att lyckas smita från området innan drevet börjar.

 

Ett bra sök leder till drev

En drivande hunds viktigaste uppgifter är att hitta ett djur som har lagt sig i daglega. Med sökuthållighet avses hur energiskt hunden försöker hitta ett vilt. Hunden bör vara uthållig i sitt sökande till exempel när den söker räv på ett stort jaktområde. Då kan det vara svårt att veta, var djuret hittas och drevet börjar. Samma uthållighet och omfattning krävs inte på små jaktområden. Då vet man redan i förväg var djuren med stor sannolikhet håller till. Ibland kan djurets daglega dock vara svår att hitta även på ett litet område.

När söket pågår skäller hunden i allmänhet inte, eller avsevärt mindre, än när djuret är i rörelse. Då kan jägaren avgöra när hunden slutar söka och börjar driva. Hundens skall under söket kallas väckskall: med det markerar hunden att den har funnit spår av ett vilt. Hur snabb hunden är att ge väckskall varierar mellan olika individer och raser samt enligt vilket djur som jagas. Till exempel vid hardrev önskas det i allmänhet inte, men vid drevjakt på räv är det tillåtet. Också hundar som driver små hjortdjur tillåts i allmänhet ge väckskall. Det viktiga är att det märks en tydlig skillnad på hundens väckskall och det egentliga drevskallet.

En död räv i snön. Drivande hunden anländer till passet.
Rävjakt med drivande hund är en traditionell och intressant fångstmetod. Foto: Hannu Huttu.

 

Tyst och orörlig på pass

Det är viktigt att välja passplatsen så att djuret inte upptäcker dig för tidigt. Du bör ha en tillräckligt öppen skjutsektor. Då räcker tiden till för att skjuta bytet. En hare i rörelse får du ofta att stanna genom att vissla, men det tricket fungerar dåligt på en räv. Haren ser bättre åt sidorna än rakt framåt när den springer. Räven däremot upptäcker även små rörelser hos jägare som står på pass, vilket gör att skjuttillfällena ofta är snabba.

När passplatsen är högre än den omgivande terrängen, upptäcker djuret inte jägaren eller att vapnet lyfts lika lätt. Det är säkrare att skjuta snett neråt, eftersom kulan eller haglen snabbt träffar marken. Det är också viktigt att välja passplatsen så att du inte står på en öppen plats, utan försöker smälta in i terrängen.

Hundens drevstil inverkar mycket på hur djuret beter sig under drevet. Ett djur framför en hund som driver med hjälp av luftvittring anländer ofta springande och har inte tid att granska omgivningen. Andra hundar driver mer med hjälp av spårvittring, varvid de tar sig fram med nosen i marken och följer djurets varje steg noggrant. Ett djur som drivs av en hund som använder spårvittring rör sig lugnare. Det har då mer tid att upptäcka jägaren som väntar på passplatsen.

 

Drivande hundar

Drivande hundar används vid jakt på vilt av olika storlek i varierande terräng och olika förhållanden. Det finns en mångfald av hundraser som är förädlade för drevjakt. Då du väljer en hund som passar dig själv ska du utgå ifrån vilka viltarter du har tänkt jaga och hurdana jaktområden du har tillgång till.

Drivande hundar används i allmänhet för jakt på skogshare, räv, fälthare och små hjortdjur, som till exempel rådjur och vitsvanshjort. De används även vid jakt på stora rovdjur, i synnerhet vid jakt på lodjur är det allmänt med användning av drivande hundar. Små hjortdjur jagas främst med hjälp av drivande taxar.