Älgen som viltart

Preview

Älgen är vårt största och ekonomiskt sett viktigaste hjortdjur. Kroppens längd kan vara upp till 3 meter, mankhöjden cirka 2 meter och levande vikt hos tjurar kan vara hela 600 kg. Älgens päls är brun-mörkgrå och ljusa ben. Kalven är till en början rödbrun. En fullvuxen älgko är storvuxen och med svankande rygg och långt huvud och mule. Hos kalven är däremot huvudet kort, och sett från sidan ser det triangelformat ut. Fullvuxna älgar har nedhängande bred mule, kalvens mule är kort. Både kon och tjuren har hakskägg. Endast tjurarna har horn, som kan vara skovel- eller stånghorn. Även mellanformer förekommer.

Älgtjuren med skovelhorn.
Tjur med skovelhorn. Foto: Asko Hämäläinen
Tjur med stånghorn.
Tjur med stånghorn. Foto: Asko Hämäläinen.

 

Älgarna rör sig dagligen på sitt revir i sök efter föda och årstidsvandringar är typiska för älgen. På hösten under jaktperioden är älgarna på vandring till sina vinterbetesområden, där det ofta sker plantskador förorsakade av älg. Älgarna rör sig under året på vidsträckta områden upp till tiotalskvadratkilometer och reviren växer då man förflyttar sig från söder norrut. Under jaktperioden rör sig älgarna på mera vidsträckta områden än under sommaren och vintern. Brunsten och vandringarna till vinterbetesområdena inverkar på det. Älgens brunst infaller i september-oktober och dräktighetstiden är cirka 8 månader. En kviga föder i allmänhet endast en kalv. Bland äldre kor är tvillingfödslar vanliga.

En fullvuxen älgko och kalv.
En fullvuxen ko och kalv. Foto: Asko Hämäläinen

Älgen hör till Finlands ursprungliga viltfauna och har anpassat sig väl till den norra barrskogszonen med kraftiga årstidsväxlingar. Älgen klarar sig bra utan särskilda biotopiska skötselåtgärder. Födan varierar med årstiden. Älgen äter många sorters växter och variationerna i födan syns särskilt under sommartid. Födan varierar, beroende på årstiden mellan mindre kvistar av träd och buskar samt blad och skott, såväl som ris och växter med oförvedad stam. Under vintern består födan huvudsakligen av växter med vedartad stam samt ris. Den mest populära vinterfödan är asp, sälg och rönn som det i unga skogar växer rikligt av. Livsbiotoperna har ändrat struktur och blivit mer gynnsamma för både älg och övriga hjortdjur, för skogar med unga plantor uppstår hela tiden tack vare det effektiva skogsbruket.

Det lönar sig inte att på förnyelseområden röja lövträds slybestånden för tidigt. Man kan minska och förebygga ekonomiska skador orsakade av älg genom att styra älgarnas födointag till lövträds sly. För att skydda tallplantor har man utvecklat Trico-älgavskräckningsmedel, vilket är framställt av njurtalg från får. Lukten och smaken av Trico skyddar trädplantorna från att bli ätna av hjortdjur. Man kan också föra ut slicksternar i skogen, med vilka man strävar till att påverka älgarnas näringsanvändning. Man kan även placera ut slickstenar under kraftlinjer där också trädbestånden för övrigt ska hållas låga.

Målsättningen för älgtätheten fastställs per älgförvaltningsområde. I södra Finland är målsatt täthet på många ställen mellan 2,5–3,5 älg/1000 ha. I Lappland är de målsatta tätheterna betydligt lägre. De senaste fem åren har den årliga älgbytesmängden varit 40 000–50 000 individer.