Teckning av en man som tittar på vattenfåglar med ett teleskop.

Sjöfågeluppföljningar

Sjöfågelstammarna i Finland följs upp systematiskt genom de årliga par- och kullinventeringarna samt genom fågelinventeringar i skärgården. År 2016 genomfördes i Finland för första gången en flyginventering av övervintrande havsfåglar. Dessutom fås information om sjöfågelstammarna genom observationer och inventeringar som görs av fågelskådare. Olika inventeringar görs även i samband med forskningsprojekt, miljökonsekvensbedömningar och motsvarande projekt.

Sjöfågelbytet följs årligen upp genom bytesenkäter, vingprovsinsamlingar samt för vissa arter genom lagstadgade fångstanmälningar. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas sädgås, samt från och med år 2020 sjöfågelarter på tillbakagång: bläsand, stjärtand, årta, skedand, brunand, vigg, ejder, alfågel, småskrake, storskrake och sothöna. Obs! Brunanden och småskraken är fredade med Jord- och skogsbruksministeriets förordning under åren 2018-2021.

Finland är ett viktigt land för sjöfågelproduktionen, vilket gör att uppföljningen av parmängderna och ungproduktionen är på sin plats. Vikten av den information som produceras genom sjöfågeluppföljningarna torde bli allt större i framtiden, när jaktregleringen och stamförvaltningen utvecklas och internationaliseras. En så pålitlig och noggrann information om sjöfåglarna som möjligt är en grundläggande förutsättning för hållbar jakt. Det är lätt att delta i uppföljningarna, och de utgör ingen stor belastning för de enskilda jägarna. I varje andjägares rutiner borde ingå inventering av den egna inventeringspunkten på våren och sommaren, samt att leverera vingprov till forskningen under insamlingsåren.

Man med ett teleskop.

Parinventering av sjöfåglar

Parinventering av sjöfåglar utförs årligen på våren. Den första inventeringen görs ungefär en vecka efter att isarna har smultit. Sjöfågelparen räknas årligen vid samma inventeringspunkter. Avsikten med inventeringen är att följa upp variationerna i sjöfågelstammarna från år till år. De arter som inventeras under parräkningen är storlommen, doppingar, änder och måsfåglar samt sothöna. Inventeringarna koordineras av både Naturhistoriska centralmuseet (Luomus) och Naturresursinstitutet (Luke), som fokuserar på jägarnas inventeringar. Parräkningen utförs två gånger i maj med ungefär två veckors mellanrum. Under den första inventeringsrundan räknas de arter som flyttar tidigt och under den andra räknas de arter som anländer sent. Inventeringen görs på morgonen och kvällen och inventeringen av en punkt tar endast cirka 15 minuter.

Anvisningar för parinventering

Formen för parinventering

Inventering av sjöfåglarnas kullar

Inventeringen av sjöfåglarnas kullar utförs årligen i mitten av sommaren. Vid kullinventeringen används samma inventeringspunkter som vid parräkningen på våren. Avsikten med inventeringen är att följa med variationerna i sjöfåglarnas kullproduktion från år till år. De viktigaste arterna som räknas vid kullinventeringen är gräsand, kricka, bläsand, knipa och sothöna, men man strävar efter att räkna även andra sjöfågelarter. Kullinventeringarna koordineras av Luke.

Flock av viggar

Kullinventeringen görs i juli. På varje inventeringspunkt görs endast en inventering. Den görs på morgonen och tar beroende på objektet cirka 15 minuter.

Formen för kullinventering

Utbildningsmaterial för den som grundar en inventeringspunkt för sjöfågel

Presentation av sjöfågelinventeringar. 

Du kan läsa mer genom att klicka på bilden:  Presentation av sjöfågelinventeringar – bakgrund och mål

 

Logo an Finlands viltcentral Logo av Luke